Simning och promenader

Jag jobbar försiktigt med min simning för att inte skaffa på mig någon mer allvarlig skada i axeln. Har tittat mycket på youtube på Total Immersion Freestyle för att försöka lära mig mer. Jag har även fått tips om övningar för att stärka upp musklerna i axlarna, Human Ambition:

http://vimeo.com/109596012

Jag var och simmade dagen innan julafton  ca 1 km. Jag jobbade på bålrotation och att lyfta upp armar i armbågarna. Det känns som att det fungerar hyggligt och att det belastar axeln mycket mindre. Den här gången är jag mycket mindre stel i axeln. Nästa gång ska jag nog köra lite längre. Hastigheten är ca 25 minuter per kilometer. 

Det har blivit lite dåligt med löpning på senaste, men jag håller i alla fall igång med promenader. Idag var det en rask promenad på små grusvägar.

Raska steg. Hålla bak axlarna, pendla med armarna,  in med hakan, ut med bröstet och spänna magmusklerna. Gör benen långa genom att trycka ifrån med tårna. Gånghastigheten är knappt 10 min per kilometer 

Motigt nu

När dottern är på simskola brukar jag springa. Så också i söndags. Jag gick ut i lite hårdare tempo än jag brukade, 6:30 minuter per km redan från början och höll sedan det tempot. Det kändes bra i löpsteget ända till sista halva kilometern då jag återigen kände av det onda runt fotknölen på höger ben. Jag tror mig ha hittat att det beror på överbelastning.  Antingen beror det på att jag belastar mer när jag springer lite fortare eller så beror det till största delen på min vikt.

Prioritering den närmaste månaden:
*att gå ner i vikt åtminstone 5 kilo
*att träna långsammare men längre och sluta när jag känner att det börjar(helst innan) göra ont.

Dessutom så är jag stel i axeln efter simningen... Det hänger säkert ihop med att jag jobbade i skogen både lördag och söndag...

Magplask!

...ja, inte bokstavligen, men väl bildligt med tanke på uppehållet efter förra inlägget...

Nåja. Inga undanflykter här utan bara ett konstaterande att jag nu är på gång igen. Med bloggandet, träningen har det inte varit lika stort uppehåll med, lyckligtvis.

Jag har känt besvär i högra axeln när jag har simmat, därför har jag först vilat och nu tänkte jag anstränga mig lite mer för att provocera eventuella besvär och gå till läkaren med dem. Jag tänkte också pröva bättre teknik vid återföringen av armarna. Har kollat Total Immersion-filmer på Youtube i mängder.

Dagen simning
Huvudet var upptaget av att tänka på armarna och andningen så jag märkte knappt att längderna rann förbi. Jag hade målet satt på 1000 meter och det var bara det sista 50 som jag egentligen kände av axeln! Tror kanske att axelbesvären lindras när jag andas på vänster sida istället för höger. Naturligtvis är målet att andas på båda sidor men där är jag inte ännu.

Med dagens simning har jag därmed uppnått ett delmål, 1000 meter frisim! Vad ska jag nu sätta för mål? Hmm, jag får se hur axeln mår i morgon först. 

Nu börjar jag på riktigt!

För att klara Amfibiemannen måste jag:

1. Kunna hålla igång i minst 6 timmar
2. Springa fortare och längre
3. Simma fortare och längre

För att klara det tror jag att jag behöver gå ner i vikt också.

Invägning: 85,5 kilo  Mål 75 kilo

Milen springs på 65 minuter. En ganska kuperad mil med 165 meters sammanräknad höjdskillnad.

När det gäller simning har jag ännu inte kommit igång ordentligt med crawlandet. Men i lördags övade jag "kullerbyttsvändningar" och i torsdags körde jag intervaller med så snabb crawl jag kunde (ca 27 sekunder för 25 meter) och en stunds pustande därefter. Det gav träningsvärk i axlarna, därav bara övningar i vändningar nästa gång. I morgon är det simning på schemat igen. Målet är 1 kilometer crawl.

Omkörd på lilla rättöversvägen.

Med en fortsättning

Två dagar senare blev det en liten lunchrunda på knappt 2 km,  utgående från arbetsplatsen. Kompisen, som genomfört både Triathlon och swimrun-tävlingar, fick mig både att hålla igen på tempo och ambitioner samt pröva barfotalöpning. Jag insåg att min kondition var i bättre skick av all cykling än mina muskler, muskelfästen och leder.

Hädanefter är målet att öka sträckan utan att träna sönder mig.

Jag började med en lätt runda på 2,5 km, ökade snart till en ganska backig på 4 km och kom upp i 5 km den 23 september.

Den 5 september började jag även med simträning. Jag körde var fjärde längd crawl och resten bröstsim.  Den bättre konditionen gjorde att jag klarade en hel längd crawl utan att få andnöd, men inte mycket mer.

Den 29 september, 2 månade efter min första löptur på ca 25 år, anmälde kompisen och jag oss till Amfibiemannen. Nu är bara frågan hur jag ska bära mig åt för att klara det!?

Början

Det var bara ett infall från början. Jag hörde en nyhet på radionyheterna - lev längre om du springer 5 minuter om dagen. Jag har inte sprungit på de senaste 25 åren, men tänkte, det kan jag väl! Och det kunde jag. Så började det. Den 29 juli 2014 sprang jag först 5 minuter bort, sedan vände jag och sprang hem. Jag kunde! Det här var jag ju bara tvungen att fortsätta med!